Naturvård

Fridlysta arter

Tänk på att vilt växande Blåsippa, Gullviva och Liljekonvalj tillhör de fridlysta blommorna och är förbjudna att plocka. Även Hasselsnok, Huggorm och grodor är fridlysta arter. För en komplett lista på alla fridlysta arter se Naturvårdsverkets hemsida.

https://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Djur-och-vaxter/Fridlysta-arter/

 Fågelholkar

Föreningen stöder uppsättningen av holkar på den egna tomten. För de som vill sätta ut egentillverkade holkar på allmän mark kan föreningen tänka sig att stå för materialkostnader. Större holkar för sjöfågel som Skrak och Knipa ska vara byggda enligt specificerade mått. Ta kontakt med din kvartermästare för diskussion om placering, uppsättning och kostnad. Mer att läsa om holkar och hur de bör utformas på bästa sätt står bla. på Naturhistoriska museets hemsida Tänk även på att fladdermössen behöver holkar.

https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/faglar/fagelholkar.1086.html

http://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Djur-och-vaxter/Rad/Fladdermossen-i-Sverige/Holkar-for-fladdermoss/

Bäver

Sedan mer än 4 år har vi fått sällskap av en bäver i Gullbodasjön. Trevligt och kul tycker vissa medan en del tycker den går för hårt åt björkar och andra lövträd intill sjön. Försök pågår att sätta upp skydd på stammarna på de träd närmast sjön för att förhindra att alla på sikt fälls av bävern.

Invasiva arter

Mink

Minken har på senare år etablerat sig i skärgården och så även hos oss. Med förödande konsekvenser för sjöfågel som har minskat drastiskt i antal sedan dess.

Föreningen har 5 st fällor att låna ut men de kräver god aktsamhet. De är dödande slagfällor klassade som jaktvapen och kräver en praktisk genomgång innan de lämnas ut. För de som undrar så teoretiskt skulle en liten katt kunna råka illa ut. Tag kontakt med jaktvårdsledaren Torbjörn Molander om du vill låna en.

Se nedan artikel saxad ur Nynäshamnsposten införd 20 jan 2018.

https://www.nynashamnsposten.se/artikel/minkens-harjningar-har-varit-forodande-for-sjofagellivet-i-skargarden

”Minkens härjningar har varit förödande för sjöfågellivet i skärgården

Stockholm skärgård är betydligt fattigare på sjöfågel i dag än för 40-50 år sedan. En högst påtaglig förändring ägde rum under de sista decennierna på 1900-talet. Minkar i tusental kom att föröka och sprida sig över i stort sett hela skärgårdsområdet. Följderna blev förödande för sjöfåglarna.

Ordet massaker förknippas vanligen med mänsklig förstörelse och massdödande. Men ordet kan också kopplas samman med minkens beteende när den kommer in i en fågelkoloni och där genomför massaker genom att döda mängder av fågel. En enda mink kan ödelägga en hel fågelkoloni över en natt.

Minken lever under några vår- och sommarmånader huvudsakligen av ägg och fågelungar, men den tar också vuxna fåglar, förutom den ansenliga mängden fisk som den mestadels lever av under andra tider på året.

Öarna ligger nu tysta och övergivna sedan minkarna på bara några årtionden bitit ihjäl fåglar i tiotusental.

I Stockholms skärgård finns i dag hundratals öar, på vilka det tidigare fanns kolonier med grisslor, tärnor och mås och bland dem också häckande arter som rödbena, roskarl och strandskata. Öarna ligger nu tysta och övergivna sedan minkarna på bara några årtionden bitit ihjäl fåglar i tiotusental.

Åren 1971-1975 genomförde Stockholms läns landsting en heltäckande inventering av sjöfågelbeståndet i Stockholms skärgård. Man räknade ”alla” fåglar, från Gräsö och Understen i norr till Landsort och Mörkö i söder.

30 år senare, åren 2000-2005, genomförde Sveriges Ornitologiska Förening en lika omfattande inventering inom samma geografiska skärgårdsområde. Inventeringen sågs som en uppföljning av den tidigare och resultatet redovisades i en bok kallad ”Kustfågelbeståndets utveckling i Stockholms skärgård” (2009).

Innehållet är en skrämmande läsning. Inventeringen visade att sjöfågelbeståndet mellan åren 1975 och 2005 minskade med upp emot 35 000 par.

Innehållet är en skrämmande läsning. Inventeringen visade att sjöfågelbeståndet mellan åren 1975 och 2005 minskade med upp emot 35 000 par (vid inventeringarna räknades fåglarna parvis enligt en särskild metodik). I Stockholms skärgård försvann således 70 000 sjöfåglar och detta på bara 30 år.

En radikal åtgärd hade till exempel ha varit att införa skottpengar på mink, skriver Berndt Lundin. Foto: Berndt Lundin

Av redovisningen art för art framgår att svärtan minskade med 89 %, skräntärnan med 82 %, sothönan med 78 %, tobisgrisslan med 75 %, roskarlen med 75 %, silltruten med 72 %, viggen med 71 %, småskraken med 60 %, fisktärnan med 49 %, skäggdoppingen med 47 %, fiskmåsen med 46 %, rödbenan med 45 %, skedanden med 43 % och tofsvipan med 35 %. Ytterligare ett antal sjöfågelarter kom att drabbas. Skärgården är inte sig lik längre!

Berganden blev först i raden av sjöfåglar att försvinna. Följande arter har minskat så till den grad att också deras bestånd riskerar att försvinna från skärgården: svärta, skräntärna, sothöna, tobisgrissla, roskarl, silltrut, rödbena, skedand och tofsvipa.

Det finns bara en åtgärd som kan ändra på detta. Jakten på mink måste intensifieras.

Det finns bara en åtgärd som kan ändra på detta. Jakten på mink måste intensifieras. Naturvårdsverket och länsstyrelsen har det övergripande ansvaret i skyddet av skärgårdens fågelfauna. Detta ansvar tycker jag inte att de har tagit. Ett så viktigt ansvar får inte kollras bort genom att tycka att problemet inte är så allvarligt.

När jag på 1970-talet kontaktade Naturvårdsverkets rovdjursexpert för att få svar på frågan vad verket ämnar vidta för åtgärder för att hejda minkens fortsatta utbredning och härjningar i skärgården fick jag till svar: ”Man behöver inte göra någonting, för fåglarna kommer att anpassa sig till minkens levnadsvanor.”

Nu 40-50 år efter samtalet vet alla vi som besitter kunskap om fågellivet i skärgården, att någon anpassning inte skett. Sjöfågelbeståndet har i stället decimerats kraftigt, långt över vad som är nödvändigt för att kunna behålla livskraftiga stammar. Utslagningen pågår alltjämt och kommer att fortsätta så länge minken tillåts att föröka sig och härja fritt i den utsträckning som nu sker. Den håller i dag på att bli lika vanlig som den var i slutet av 1900-talet.

Hade Naturvårdsverket på ett tidigt stadium lämnat sina ogenomtänkta anpassningsteorier och i stället, med kraft, tagit itu med minkproblemet, kunde situationen ha varit en helt annan i dag. En radikal åtgärd hade till exempel varit införande av skottpengar. Då skulle jägarna fått större motivation att fortsätta jaga och sannolikt skulle också fler jägare ha anslutit sig.

I finska skärgårdar har man genom intensiv jakt med gevär och fällor kunnat minimera och till och med utrota minken.

I Finland har man, tvärt emot den svenska naturvårdsmyndighetens underlåtenheter, tagit minkproblemet på största allvar. I finska skärgårdar har man genom intensiv jakt med gevär och fällor kunnat minimera och till och med utrota minken. Följderna har inte låtit vänta på sig. Fåglarna kom snart tillbaka och har till och med ökat i antal.

Den negativa utvecklingen i sjöfågelbeståndet i Stockholms skärgård är en synnerligen tragisk händelse. Var skall det sluta? Kommer skärgården att i slutänden tömmas helt på fågel?

Berndt Lundin

Ornitolog och fågelräknare”

Jätteloka

Fritt växande Jättelok ska förstöras så gott det går för att förhindra att den sprids. Den tillhör en av de invasiva arterna i Sverige som vi inte vill ha på vårt område. Rapportera ev. fynd till din kvartermästare.

https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Vaxter-och-djur/Frammande-arter/Invasiva-frammande-arter/Invasiva-frammande-arter-som-omfattas-av-EUs-forordning/Jatteloka/

”Status i Sverige

Växten förekommer i Sverige och har stor spridning. Den bekämpas lokalt. Jätteloka är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen.

Rapportera fynd av jätteloka

Om du hittar jätteloka i naturen är det bra om du rapporterar det till Artportalen via

www.invasivaarter.nu Skicka gärna med bilder av fyndet.

Hindra spridning av Jätteloka i svensk natur

Bekämpa arten metodiskt genom att ta bort fröställningar kontinuerligt under många år till dess att fröbanken i jorden är utarmad. Det är viktigt att se till att fröställningarna inte lämnas kvar i området. Andra metoder är rotkapning och uppgrävning som bör upprepas flera gånger per säsong. Det går också att kväva växten genom att täcka marken på våren. Hantera växtavfall och jord som kan innehålla frön så de inte sprids vidare.

Använd skyddskläder och glasögon, då du kan få hudskador av växtsaften. Effektivast är att bränna växtavfallet. Hör med din kommun om du får bränna trädgårdsavfall i egen regi eller om de tar emot växtmaterial för förbränning vid återvinningsstationerna. Endast i undantagsfall bör det komposteras. Blöt i så fall ner plantorna och lägg dem i en sluten plastpåse för att ruttna. Använd täckta komposter så att fragment inte kan blåsa iväg och bidra till nyetableringar.

Observera att markägarens tillstånd krävs om du vill göra åtgärder på annans mark!”